Ondskans psykologi
Bekanta er med Wikipedias beskrivning av Stockholmssyndromet och Tiede-tidskriftens artikel ”Pahuus puhkeaa helposti” (publicerad i tidskriften Tiede 7/2009) om hur ondskan bryter fram.
|
Stockholmssyndromet |
|
"Stockholmssyndromet är ett talspråkligt namn för det psykologiska tillstånd där en gisslan eller person som på annat sätt kapats mot sin vilja utvecklar ett sympatiserande förhållningssätt mot sin kapare. Solidaritet av det här slaget kan medföra komplicerade problem när de fängslade börjar hjälpa sina tillfångatagare med att förverkliga sina planer eller fly polisen. De fångatagna som lider av syndromet kan efteråt komma att ge välvilliga vittnesmål om sina tillfångatagare. (…) Stockholmssyndromet är ett dramatiskt, positivt emotionellt band som offret känner för sin kapare. Frank Ochberg och David Soskis kände igen fyra faktorer som påverkar utvecklingen av syndromet. Dessa inkluderar fallets intensitet och varaktighet, hur gisslans överlevnad varit beroende av tillfångatagaren och gisslans psykologisks distans till auktoriteter. Undersökningar om olika gisslansituationer har visat att Stockholmssyndromet kan förekomma hos gisslan, fångar på koncentrationsläger, krigsfångar, prostituerade, incestoffer, misshandlade barn och misshandlade fruar." |
| Källa och artikeln i sin helhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet |
- Hurdana samband hittar du mellan filmens händelser och artikeln? Skillnader då? I vilka personers agerande kan man känna igen dessa drag?
- Hur kunde du i ditt eget liv utöva det i Tiede-tidningens artikel nämnda "vardagens hjältemod"? Varför känns tanken svår? Var kunde du få stöd för sådan verksamhet?
- Gör i små grupper ett skådespel på 1–2 minuter, där vardagens hjälte har huvudrollen. Vem är berättelsens värsting? Vem är offret? Vem hjälper hjälten och vem lägger hinder i hans/hennes väg? Framför skådespelet för resten av gruppen.
